Nytt år, nya mål.

Året är 2011 och målet är följande:
Siljan runt, inte inkluderat Orsasjön, på cykel innan sommaren är slut.

Planen är något diffus, i varje fall fram tills dess att snön och isen släpper greppet om vägarna så att cykelns grepp inte släpper vägarna. Spinning är det självklara valet men helt fantastiskt tråkigt. Disciplinen för att ta sig igenom sådana pass regelbundet har inte funnits i den Emilska kroppen innan, jag ska dock ge det en rejäl chans nu. Fick ett gymkort i julklapp och det ska aktiveras inom den närmsta framtiden.

Målet är tre pass i veckan.

Ett sextio minuter långt spinningpass.

Ett kombopass, alltså trettio minuter spinning och trettio minuter annat. Sista jag provade ett sådant var det boxersice som stod på menyn under den andra halvtimme. Då jag var den enda på passet med en matchvikt på över 80 pannor gick boxersicen sådär. Det var liksom inte roligt att se hur en liten kulla snurrade runt så fort man tog i. Nåväl, nu vet jag i alla fall en till som ska börja träna och får jag med mig honom kan vi nog hålla emot varandras krokar.

Ett pass i bassängen. Simma är om möjligt ännu tråkigare än att spinna.

Planen är att köra entimmespasset på måndagar, då måndagar i allmänhet är en skitdag i alla fall, så har man det avklarat och kan köra det lite roligare kombopasset någon gång under veckan och köra simning, med tillhörande bastu, på helgen.

Känns som jag skrivit hur tråkigt jag tror det kommer bli och så var det i alla fall sist jag började spinna. Men någonting hände i somras när jag började cykla. Den där kicken jag hört talas om som ska dyka upp efter konditionsträning var helt plötsligt där. Jag liksom gled omkring, endorfinhög, i lägenheten och förstod nog inte alls vad det var som hände.

Jag vill ha den där kicken igen och jag hoppas verkligen att spinningen kan ge den. Det är nog en del i någon slags mognadsprocess som säkerligen borde kommit innan 30-strecket men som nu i alla fall är här.

Bloggen är enbart till för att föra lite anteckningar och kanske inspirera någon annan knubbis att börja röra på sig lite mer.

Idag spontanpromenerade jag efter jobbet ut till vänner i Lycka för en fika. En liten sväng på knappa sex kilometer - det kändes riktigt bra och med ljudbok i öronen går tiden väldigt fort.

Imorgon är det matchdag och därmed fullt upp, men på tisdag är det mycket möjligt att gymkortet aktiveras för första gången.